På tisdagen kunde LT berätta att Nykvarn är Sverigeetta när det gäller andelen arbetande kvinnor i åldern 20–64 år. Siffrorna från Statistiska centralbyrån, SCB, som nyhetsbyrån Siren sammanställt visar att 87,6 procent av Nykvarnskvinnorna förvärvsarbetar – helt i paritet med andelen för Nykvarnsmännen.

I grannkommunen i öster är läget närmast det omvända. Södertäljes kvinnor når blygsamma 69,9 procent. Det innebär att tre av tio Södertäljekvinnor mellan 20 och 64 står utanför arbetsmarknaden helt.

Tre av tio är många – och Södertälje placerar sig därmed i det absoluta bottenskiktet bland svenska kommuner, blott åtta kommuner (Hultsfred, Flen, Lund, Landskrona, Eda, Malmö, Perstorp och Ljusnarsberg) har ännu lägre arbetskraftsdeltagande för kvinnor.

Inte nog med det, skillnaden mellan könen i den så kallade förvärvsintensiteten är bland de största just i Södertälje – 6,5 procentenheter. Fem små, eller riktigt små kommuner (Degerfors, Mullsjö, Ydre, Boxholm och Aneby) är de enda där skillnaden mellan mäns och kvinnors deltagande i arbetskraften är större.

Historien har lärt oss att kvinnornas intåg på arbetsmarknaden – som tog verklig fart genom 1970- och 80-talets reformer som föräldraförsäkring, offentligt finansierad barnomsorg, rätten att behålla jobbet efter föräldraledighet och inte minst slopandet av sambeskattningen – är en huvudnyckel till Sveriges ekonomiska framgångar och till att vi är ett hyggligt jämställt land.

Att stå utanför arbetsmarknaden får betydande konsekvenser. Att inte ha en egen lön, en egen privatekonomi, är begränsande för individen – och på längre sikt påverkas även pension och annat av att du inte har egen inkomst.

Att få fler kvinnor i jobb är därför en viktig jämställdhetsfråga.

Och Södertälje borde sätta upp ett mål att arbeta mot för att få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden. EU antog exempelvis för sju år sedan i sin tillväxtstrategi EU 2020 ett tydligt sysselsättningsmål som ska vara uppfyllt år 2020: Att höja sysselsättningsgraden till 75 procent för kvinnor och män i åldrarna 20-64 år.

Till detta har sedan EU:s medlemsstater tagit fram egna nationella mål. I de svenska målen är siffrorna högre: ”väl över 80 procent för kvinnor och män i åldrarna 20-64 till år 2020.” Och vidare ”Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män ska minska genom en ökning av kvinnors sysselsättningsgrad.”

Vad kan vara ett rimligt sysselsättningsmål för Södertäljes kvinnor? Är EU-målet på 75 procent, fem procentenheter högre än i dag, rimligt?

Mål i all ära. För att nå dem krävs konkreta idéer om riktiga jobb som gör skillnad. För det går.

Alliansregeringens rut-reform var ett gott exempel på en träffsäker åtgärd just för att få ut kvinnor i sysselsättning. Jobb som tidigare var svarta blev vita. Tusentals kvinnor fick seriösa jobb, trygga anställningar och en pensionsgrundande inkomst. En stor del av dem som startade, eller anställdes i den hushållsnära tjänste-branschen var kvinnor som kom direkt från utanförskap. Många hade aldrig haft ett jobb.

En annan reform, lokalt, som gav kvinnor en första anställning var när Södertälje tillät fler alternativa utförare inom hemtjänsten enligt Lagen om valfrihetssystem, Lov. Reformen gav som bekant en del andra bekymmer för Stadshuset, men som dörröppnare in på arbetsmarknaden för Södertäljes kvinnor var den bra.

Bland de politiska partierna i Södertälje har Centerpartiet i sin skuggbudget lyft en annan aspekt, det egna företagandet som en viktig väg in i jobb. Centerpartiet vill därför att kvinnor som startar och utvecklar sina företag ska få bättre stöttning. Bland annat genom bättre ”kunskap hos kommunen, och exempelvis Nyföretagarcentrum och bankerna för de förutsättningar och utmaningar kvinnor som startar och vill utveckla sina företag står inför”.

Ta bollen. Södertälje kan mer, Södertäljes kvinnor kan mer.